... Ja, det är ju den ständiga frågan...:-)
I varje fall för mig som fortfarande tror att jag är sju emellanåt...
Planerandet av lekområdet fortsätter idag... and I love it!
Jag minns precis hur underbart det var att det fanns lite koja-material bakom hönshuset hos min farmor o farfar. Det var rena paradiset att växa upp på landet där man inte slängde allt som är bra att ha... Ni vet, diverse brädstumpar, plåtbitar, rör, mm. Där kunde man enkelt bygga en koja om man var en normalhändig unge. Så som alla ungar är...
Jag tror att lekstugorna/kojorna i detta inlägg kommit till hos dom som kommer ihåg sina egna, men har glömt hur roligt själva byggandet var. Den där känslan av stolthet att kunna fixa väggar, tak o dörr. Alldeles själv.
Nedanstående koja är byggd av en snickare i slänten på en ganska svårtillgänglig del av tomten. Här såg man tidigare inga barn som lekte, och det förstår jag så väl... Kojan har nu gjort slänten både lekfull och inbjudande. Ja, t o m befolkad... för visst kan man se sig själv leka där i fantasin...
.JPG)
För det är ju inget fel i att glädja barnet i sig själv samtidigt som man glädjer sina barn eller barnbarn:-)
Treehouse or playhouse.
That is the question... Planning my clients "childern area" continues today...
I can still remember the satisfaction of constructing my own treehouses out of things that I found behind my grandparents henhouse. I felt so proud...
I think the feeling of once having had that wonderful tree- or playhouse has made these familys make those wonderful perfect houses for their cildren, but they forgot how much fun it was making them as children...
Anyhow, it makes me happy when I think of all the joy they are giving to everyone. Children AND grownups...:-).
Inspirerande. Nu vill jag ut o bygga, eller rättare reparera allt som snön förstört. Det är bara ett hinder: en meter snö!
SvaraRaderaEt kjempefint anlegg! Trehytter er ikke en gang hva de var, nei :) Og denne utgaven er jo mer oppnåelig for folk flest enn i det tidligere innelgget du viste.
SvaraRaderaWonderful treehouses.
SvaraRaderaFor kids, imagination runs wild in these. What a great place to be.
Den där trädkojan gillade jag.
SvaraRaderaHa de
Mariana
Trädhus är urkul, har bott i ett i Afrika, en mycket speciell känsla. I Sverige som finns så mycket träd...vilken tanke.
SvaraRaderaHa det gott!
Ja, en koja skulle man haft... Hmm...
SvaraRadera(Nej, det var inget makroobjektiv jag använt.)
Vilket roligt uppdrag! Jag gillar den lilla korsvirkesstugan, lite sned och charmig:)
SvaraRaderaHa en fin dag
Rebecca
Har haft tid att titta igenom din blogg lite. Här var mycket roligt och trevligt att titta på. Fina bilder. Tack för att du har länkat till mina två svågrar i Kalifornia som är landskapsarkitekter. De är båda väldigt duktiga.
SvaraRaderaHa det bra.
Ingrid
Ja, du "nyfiken-i-en-strut" - det är Robert Trachtenberg och Jeff Miller (Miller Company) som är mina svågrar. Ingrid
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag är sååå glad att du hittade till min lilla värld, så att jag kan nu besöka din fantastiska sida.Hit kommer jag återvända och njuta!
Tusen tack för dina ord!
Hälsningar
Magdalena
Vilka fina lekstugor/trädhus! När jag var liten, jag är ju så gammal, hade jag ingen lekstuga. Jag lade fyra plankor i fyrkant på några kubbar och det var en ypperlig lekstuga/affär m.m.
SvaraRaderaHa en bra kväll!
Chrisina
Vilka inspirerande bilder du bjuder på! Störtcoola trädgkojor som lockar små som stora skulle jag tro.
SvaraRaderaHa det gott!
/Charlotte
Så underligt, jag lämnade en kommentar på detta inlägg tidigare ikväll, men den verkar ej ha registrerats. Jag blev nämligen kär i korsvirkeslekstugan - den skulle passa ryslans bra i vår engelska trädgård...
SvaraRaderaNå, till något helt annat: Du är välkommen till mig där en award väntar på dig, dvs om du alls är förtjust i "awardande". Om inte, strunt i den och känn dig bara uppskattad!
Varma hälsningar, Helena, The Swenglish Home
Jag håller med dig beträffande awards o dyl. Jag blev nog helt enkelt lite ställd vid erhållandet av denna min första utmärkelse, ville inte verka otacksam - då jag naturligtvis kände mig hedrad att bli uppmärksammad - och skickade den således vidare. Ska nog fundera lite på hur man gör med detta... för jag tycker ju som du, att ord räcker så gott. Och si kedjebrev...är jag ju egentligen allergisk mot!
SvaraRaderaNå, lång utläggning i långt inlägg. En skön torsdag med förhoppningsvis lika fin fågelkör som på din blogg önskar dig
Helena
Håller med dig. Vi gör så mycket för våra barn att skapandet går förlorat ibland. Även för oss vuxna, så mycket finns ju att köpa som är färdigt redan, eller halvfärdigt.
SvaraRaderaAbsolut inget fel i att glädja barnet i sig själv, de orden för mina tankar till Astrid Lindgren och Pippis Villa Villerkulla.
Så fin den kojan/lekplatsen är! Men för ett barn kanske för "färdig". Ditt eget barndomsminne med brädstumpar m.fl. är roligare!/Anja
SvaraRadera