De första stapplande stegen...

Jag började blogga den 22 januari förra året, men jag la för säkerhets skull in några inlägg med början den 18 januari, för att jag tyckte det såg så tomt ut med ett enda inlägg.....
Shit så nervöst det var! Jag minns hur fingret darrade när jag skulle trycka på skicka-knappen.... Skulle någon vara intresserad att läsa, var ju den stora frågan... och jag misströstade verkligen de första dagarna och veckorna.

Min bloggmentor tröstade mig och sa att "Det tar lite tid i början, men sen trillar det på av farten"... och det har det ju verkligen gjort..:-) Min bloggmentor var Lotten, på Lottens Vita och Gröna. En underbar person med en ljuvlig blogg som många av er redan känner till.

Det gick några dagar av intensivt undrande om det var någon mer än Lotten och min familj som  läste mina inlägg... tills en dag...
Den 28 januari fick jag en kommentar från Annika Christensen, på Naturliga Ting.
Jag trodde jag skulle ramla av soffan, när jag läste hennes vänliga och entusiastiska kommentar....
Hon skrev så här:

Men hallå!!
Varför har jag inte hittat till dig innan.

Makalös koja underbara bilder blir helt sjuk av längtan. Annika

Annika med alla vackra bilder och hundratals läsare, hade tyckt att mina inlägg var fina. Jag kunde inte sluta hjula omkring av glädje ska ni veta...

Och snart skrev hon att hon skulle lägga upp mig i sin blogglista. Himmel så glad jag blev! Nu fanns jag med på TVÅ fantastiska bloggares lista...

Ja, ni förstår säkert att Annika talar om samma koja som jag "spammat" er med den senaste månaden... Cirkeln är på något sätt vackert sluten, för i torsdags träffade jag Annika på Formex-mässan. Hur roligt som helst förstås!

Och på eftermiddagen fick jag ett SMS från Lotten där hon undrade om jag var kvar på mässan, för hon var på väg dit.... :-))

Det har varit så himla roligt att "spamma" er om allt möjligt som faller mig in. Jag är så oerhört glad för att ni är några "därute" som tycker om att läsa vad jag skriver och kika på mina bilder.

Utan er så skulle jag faktiskt inte blogga. Jag är inte en person som för dagbok endast för privat bruk, jag vill dela med mig och känna mig delaktig. Så tusentusentusen tack till alla er!

Jag hoppas ni alla vill fortsätta med mig...:-)

PS Jag ska förstås tänka ut en rolig utlottning för att fira ordentligt, återkommer med mer om detta nästa vecka! Idag måste jag jobba med två ritningar som ska vara färdiga idag, härligt!

The first trying steps..
I started blogging the 22nd of January last year. But for safe measures I posted posts from the 18th of January, so that first post shouldn't feel so lonely...:-)
Shit... I was soooo nervous. And it felt really boring not knowing if anyone even read the posts....
I am sooo happy that I now know that there's quite a few of you "out there" that enjoys reading my posts.
Without you, I just wouldn't blog... I'm not the kind of person that writes a diary for private use. I want to share and be a part of!
I do hope you all want to continue to participate:-)