Vi och våra djur.... Mitt Halleluja-moment...

Har ni tänkt på hur man emellanåt går omkring och tänker på saker som känns lite viktiga och ibland lite nyupptäckta för en själv och hur det så småningom går upp för en, hur och varför man tänker på såna saker just då..? Kanske klarnar någon tanke som varit dunkel, eller man löser en gammal fundering efter en natts drömmande... "Allt" verkar hänga ihop på något märkligt sätt, kan man få en känsla av ibland.

- Kom ska du få höra nåt kul....

Tidigt i morse fick min käraste LillaSyster sitt första barn, och jag är alldeles överväldigad över hur detta har berört mitt innersta. Jag har gråtit lite idag, troligen för att jag både glatt mig åt den förestående födseln men också oroat mig... Att mor och barn ska överleva och må bra och så där... Man kan ju undra varför jag oroar mig, när det inte funnits något som indikerat fel.

Jag tror min oro (och många andras oro) över saker som man kanske inte behöver oroa sig över hänger ihop med att vi faktiskt borde oroa oss mer för annat, som vårt innersta "jag" egentligen förstår att vi borde oroa oss för...  men inte gör... Hängde ni med där?

- Oj, vad skönt det var med sovmorgon..:-)

För min egen del handlar det nog om att jag under det senaste halvåret, sakta men säkert vaknat upp inför den förfärliga insikten om hur vi behandlar en del av våra djur. När jag har tänkt på allt vi äter som t ex ägg, höns, lamm, grisar och kor mm, så har mina sinnen fyllts av hur bra alla djur hade det på gården när jag växte upp. Hur vi gullade med dom och tog hand om dom. De var som husdjur.

Jag minns hur glada och tok-spralliga alla djurungarna var, ungefär som vilken hundvalp eller kattunge som helst... Att vi sedan åt upp djuren var en del av min värld, det var ledsamt när djuren togs till slakt, men på något sätt en självklarhet.

- Okej, okej du är lite snabbare än mig. Men jag är sötare:-))

Nog har jag sett alla förfärliga bilder från äggfabriker, köttfabriker mm. Men det har liksom inte gått in i mitt innersta hur mekaniskt vi ser på djur, om ni förstår.... Jag har liksom inte fattat att vårt agerande som priskänsliga konsumenter har en direkt inverkan på djurens förhållanden.

Att vi, pga vårt mekaniska synsätt måste stifta lagar så att det ska finnas minimikrav för hur vi ska ta hand om djuren därför att vi konsumenter annars tvingar djurhållningen rakt åt pepparn...   Inget av detta har "gått in i mig" på djupet sådär så att man förstår med hela kroppen, ni vet. Och man kunde ju trott att jag som ändå är uppfödd på landet borde ha förstått lite bättre, eller hur...

Men nu först har det alltså gått in i mig hur vårt agerande medför lidande... och det gör sååå ont att tänka på!!!

- Tjoho!!! Sisten hem är en liten latmask!

Jag har valt att illustrera dagens tankar med kalvar. Mjuka små Bambis med pickande hjärtan, stora bruna ögon och en mjuk liten fuktig nos.... Men det kunde lika gärna ha varit lamm eller kycklingar eller griskultingar et c. Titta ordentligt på bilderna på dessa små ljuvliga varelser, visst påminner de om vilka husdjur som helst - och inte skulle man vilja behandla dem på annat sätt än med stor kärlek. Självklart har de lika mycket känslor som våra husdjur och "förstår" lika mycket som vi tycker att våra älskade husdjur gör!

-Oh, vad läskigt det där var, mamma... bra att du vaktar mig.

Visst vill man ge även dessa djur bra mat, yta att leka och vistas på, naturliga boendeförhållanden mm. Och visst blir man ledsen när man ser de två små kalvarna nedan som fråntagits sin mamma, för att vi människor vill åt mjölken (som vi faktiskt inte behöver dricka i såna mängder som vi gör)... Vi skulle väl aldrig i världen tänka oss att ta hundvalpar eller kattungar från sin mamma när de är endast något dygn gamla? 

- Hjälp, var är mamma   jag är rädd... Ser du henne??

Jag har fått en del irriterade kommentarer på ett inlägg tidigare i veckan när jag skrev att man skulle välja naturbetande köttdjur, kontra kött från djur som ges kraftfoder (som gör att djuren växer fortare än normalt, mm) och jag kan förstå att en del känner sig utpekade och därmed tvungna att inta försvarsställning.

Min ambition har inte varit att peka finger åt någon, utan att förhoppningsvis öppna några fler ögon inför ett mycket större livshållnings-problem som är långsiktigt ohållbart pga alla negativa sidoeffekter på hälsa och miljö. Jag menar att vi absolut behöver äta kött, men kan välja att betala mer för en bättre och mer hälsosam köttbit i affären.

Det är du och jag som konsumenter som kan ge djuren ett bättre liv,

inte bönderna.

Och om jag varit såhär avstängd från djurens verklighet, så måste det finnas många fler som liksom jag inte riktigt förstått att vi själva måste agera och inte vänta på något tecken från "staten" eller så.

Vi konsumenter måste ändra våra val och skaffa oss mer kunskap om hur maten kan gör oss sjuka eller friska beroende på vad vi väljer....

Låt inte priset styra, utan kunskapen om maten och dess återverkningar på vår och våra barns hälsa.

Jaha, så har jag gjort det igen...

En sen fredagkväll sitter jag och knappar iväg ett 

sånt här litet lättsamt inlägg;-)

Ha en fin helg alla,

kram H.

PS Och hur hänger allt det här ihop med min LillSyster mm? Ja, inte vet jag...

Jag har ännu inte fått ihop alla delarna... men det kommer att visa sig så småningom,

det är jag helt säker på:-)