Ibland längtar jag efter att få titta på världen mer med barnets ögon... Att verkligen se allt det där lilla.
Ibland gör jag ju också det, men förmodligen inte med samma instensitet. Den där smittande, orubbliga glädjen över det lilla, ni vet.
Den här lilla violen pekade ett barn på och utropade förtjust... "Titta, det blommar för fullt här!"
Vilket glädjetjut!!!
För barnet verkade en enda liten viol fylla hela världen - jag tittade länge länge på den... och kände mig sååå glad...:-)
13 kommentarer:
Ja, jag är så förtjust i alla slags penseer. De mest tåliga av alla. Ha det gott!
hej vännen, har du kul med rostiga fat då, haha!
näääää tyckte du jag såg sträng ut, fyyyyyyyyyy det var inget kul det!
ha en gooo helg då, varmkram lotten
Ja det där har jag funderat mycket på, ja inte jättemycket men lite grand så där. Jag skulle såå gärna vilja se min egen trädgård med helt fräscha ögon! Se den för första gången, att se det som andra ser men jag inte kan se längre eftersom jag gjort den. Det skulle vara jättespännande! Och antagligen mycket välbehövligt.. :)
Trevlig fredag!
Du har så rätt! Min svärfar var inbiten hobbyodlare och lärde mej att ta det lugnt och se det lilla i det stora. Han låg ofta på alla fyra för att komma riktigt nära!
Trevlig blogg o vackra bilder! Är det dina egna?
Hej hej
/Ann Marie
Ja, lycklig är den som ser det stora i det lilla! :o)
Ha en fin helg,
Lydia
Jo, visst ser jag den! Härlig är den där den slagit rot. Just hur växter själva väljer ut platser att bosätta sig på är fascinerande...
Trevlig helg
Birgitta
Ja, snart har vi dem i trädgården! Kan knappt vänta med att plantera i lådan utanför köksfönstret. Än så länge är det granris i lådan... och snö.
Tack för din kommentar på min blogg, det gjorde att jag hittade hit till din lilla oas. Så mycket vackert att titta på och intressant att läsa.
Ja, snart har vi violerna och penséerna här.
Jag köper alltid många blå minipenséer eller violer så fort de dyker upp i affärn, och trycker ner i rabatterna och lådorna. De är så fina tillsammans med narcisserna och de tidiga lundvivorna.
Tur att de är lite frosttåliga också:-)
Jag har barnasinnet kvar och kan också skrika för en sådan söt liten växt. Verkligen extra söt tycker jag.
Läste även rapporten nedan och för mig är det att ha en frizon där jag kan i pyjamas så länge jag vill på dagen eller helt utan.
Skall bli så spännande med våran bok. Hur den skall mottagas.
Ha en skön kväll
Annika
Åh, jag älskar när de tittar fram i springorna sådär. Och då kan du tro att jag varnar resten av familjen för att de inte ska trampa på den lilla godingen / gittan
Härlig kommentar från barnet//Britt
Hej! Kul att du tittade in hos mig - vilken snygg och läsvärd blogg du har! Det där med att se det stora i det lilla är någonting jag försöker lära mig. Inte rusa,..njuta i nuet. Ibland går det bra, men ofta måste jag påminna mig själv. -Längtar tills penséerna blommar!
Såå kul att se er alla här!!
Vilken fest!
Skicka en kommentar