Så har det varit en lång tid nu, över ett år faktiskt. Trött. Tröött. Trööött... Ni som är gamla bloggisar har ju märkt min frånvaro i kommentarsfälten, och ni som nyligen hittat hit undrar kanske varför jag inte "returnerar" besöket på traditionellt blogg-artigt vis. Orsakerna är flera - tiden, orken, lusten. Och när livet inte är på topp kan det vara svårt att vara varm, personlig och engagerad i andra. Detta inlägg är till alla er som jag försummar...
 |
| Moodboard till en kund som vill ha det modernt fast med feeling och aningen humor. |
Ja, ni vet hur det kan vara emellanåt. Livet är inte alltid rosenrött utan tufft och ibland en gnutta outhärdligt svårt - så har det varit här. Bara så ni vet...
Men livet går vidare och man samlar kraft från olika håll. Jag får kraft av mina nära, mitt arbete, vår underbara hund (vovvsegull är min bebis:-) och av alla er som kikar in och inspireras eller som får svar på en googlad fråga och ibland lämnar ett litet förtjust hej! i kommentaren.
❤❤
Ni är sköna solstrålar hela bunten,
tack för att ni lyst och fortfarande lyser så starkt i min dunkla värld...
❤
...och björnkramar tillbaks!
17 kommentarer:
Jobbigt när livet blir så tungt.Och det tar lång tid innan allt går i lite mjukare banor.Jag hoppas du snart mår bättre.Tröstekram.
Nejmen, slabbig bloggpuss! Tycker du är noga med att berätta att du inte riktigt orkar med att besöka andra webbsidor. Och då tänker jag bara, du gör rätt! Ta det när lusten faller på. I väntan på det så läser jag med förtjusning din blogg.
Ja du kära Hillvissan, de orden kunde lika väl varit skrivna av mig... Från att ha varit en oerhört flitig bloggare, läsare och kommentator(?) så är det numera sparsamt på den fronten. Läser gör jag fortfarande men jag kan liksom inte skriva en kommentar när det inte känns bra och inläggen... de känns som en dålig repris... Jag vet vad som behövs för att få mig på rätt köl igen frågan är bara hur/när det kommer att ske??? En del saker kan man inte påverk, bara påverkas av.
Men duuuuuuuuu vi kämpar på, eller hur och kramas i cyberspace =)
Kramelikram gittan
Det knep till lite i hjärtat när du skrev så, det låter jättejobbigt. Vet inte om jag kan vara till ngn hjälp alls men jag tycker om att du är ärlig. Ingen av oss har det rosenrött hela tiden. Stor kram till dig!
Livet är tungt ibland och det konstiga är att när man själv är under isen så tror man att man är ensam om det!!! ALLA kämpar vi med vår inre krig och det är i alla fall en tröst för mig när jag är nere. Att blogga är ju väldigt givande speciellt i trädgårdsvärlden där alla är så trevliga och inspirerande men visst ibland blir det långt mellan inläggen och det är väl helt ok.
Jag tycker om din blogg för dina humoristiska och givande inlägg.
Styrkekram till dig!
Madde
Nä,man kan inte hinna och orka med allt
Livet är en berg och dalbana
varma kramar
maggan
Så där är det ju, upp å ner och hit å dit... och då får man prioritera! Du gör helt rätt ;)
Kram Allis
Känner också så ibland, men jag tycker att bloggen inte skall vara något krav, så känn ingen press! I denna "hektiska" värld med så mycket information och mycket omkring oss är det viktigt att prioritera!
Bamsekram tillbaks!
Åh gumsan, jösses vet ju lite hur du har det, å ändå levererar du ju så enormt mycket energi här, det är ju beundransvärt bara det. Räcker så långt det så:) Spännande moodboard, ser fram emot fortsättning på den. KRAM
Ja jag känner igen mig i allt du skriver! Ibland finns inte orken och lusten att blogga. Så är det nu för mig också.
Ibland är livet lite extra jobbigt och man får ta en dag i taget!
Ha det bra nu!
Vi som läser finns alltid kvar, men den verkliga världen behöver vårdas på ett annat sätt. Var rädd om dig och ta vara på din tid!
Allt gott,
Kerstin
En bamsekram och hoppas allt löser sig för dej!
Mariana
Myssigt med fågelkvitter !
www.cqnet.se
Kramar!
Tråkigt att höra att det tufft just nu. Själv är jag tacksam för all inspiration och glädje du ger i dina inlägg, oavsett om det är en gång om dagen eller en gång i månaden!
Styrkekramar!
Tamara
Hoppas att livet blir snällare mot dig snart.
kram,
Rebecca
Jag vet precis hur det är och jag menar det verkligen. Sjunker sakta men säkert ner på höstkanten och tro det eller ej även på vårkanten. Tur att trädgården är med mig då. för nu på hösten är det svårt att hitta motivation. Kramar till dig från mig om det nu betyder någor eller inte.../ En sak som håller mig lite glad är att jag ev. ska få jobba med dig..Pia
Skicka en kommentar