Idag är det kallt och vackert ute. Jag kikar längtande på alla knoppar när jag går på hundpromenaden...
Tänk att allt redan är färdigt inför nästa värme och ljusperiod! Alla bladen och blommorna ligger färdiga och bidar sin tid... Som vanligt blir jag alldeles mild och rörd över naturens välsmorda maskineri! Och som vanligt så är jag oresonligt otålmodig. Den här tiden fram tills det åter syns grönt därute är verkligen onödigt lång...
Letar efter annat och hittar denna bild:-) Vilken lycka!
Jag tror inte jag sett ett fotocollage som berört mig så... Jag tycker bilden är helt fantastisk! Och all ljuvlig symbolik som den förmedlar.... alla är vi barn i början... det knoppande livet... skörheten i början av något nytt... Hmmm:-)
Inser att jag måste lägga band på min otålighet och låta Moder Naturs bebisar vila ifred,
tids nog så får jag se dem igen..:-)
Budding...
I found this photo, while looking for something else.
I don't think I've ever been as touched ever by a photo collage before. I think this photo simply is the cutest ever! And all that lovely symbolism it conveys... :-)
I'm peering down branches of trees and shrubs, looking at the budding buds. Just imagine that everything is already set for next time the days grow longer! It makes me very soft and I realize that I now have to be patient and let Mother Natures little babies rest until it's time again...:-)
But why is that wait is soooo long....