Varje år är jag lika orolig för vad som ska hända efter alliumblomningen... och varje år är jag lika förvånad över hur mycket som händer just efter alliumblomningen..;-)
Trots att de lila bollarna - mitt bollhav - aldrig kommer att sluta fascinera mig, så är ju även de avblommade kloten (nästan) lika dekorativa i sin grön-skönhet. Att känna på en grön boll mellan sina kupade händer är inget mindre än absolut underbart!!
Nu börjar nävorna blomma i min trädgård, jag har mååånga sorter, både blålila och rosa. En av de första ut är den suddiga i bakgrunden, det är Geranium 'Orion', som blommar ståtligt och relativt länge. Blommorna svävar över ett finflikigt bladverk, de måste stöttas för annars lägger de sig ner vid regn.
Morr... sånt gillar vi
inte, menmen, vad gör man för den färgen är sååå ljuvlig med prästkragarna på ängen under äppleträden därbakom... Bilden är tagen från min trapp, jag njuter av en kopp thé och motljuset från randgräset - Phalaris arundinacea 'Picta'.
Alla mina vackra bladväxter har ett fint år tack vare allt regnande. Hostorna är su-per-sto-ra överallt i sina krukor, fast här är min käraste minsting - Hosta 'Stiletto', som fyller en stor zinkbalja (och däri den står de hela året runt, fast på vintern ligger hela härligheten bakom boden).
Bakom lilla cafégruppen så lutar sig den kortblommande kungsnävan - Geranium x magnificum, fram. Kungsnävan är steril (dvs den får inga barn/sprider sig inte:-) och är också en "lat" näva som alltid lägger sig ner. Men färgen är mörkmörk blålila och går heller inte att leva utan:-))
...Speciellt inte om man har en spansknäva - Geranium endressii, bredvid! Spansknävans lite mjölk-aprikos-rosa färg (minns inte sortnamnet just nu, men den är köpt på Plantagen) är sååå vacker tillsammans med kungsnävan där de slingrar sig ömt om varandra i halvskuggan under järnekarna vid trappen.
Till höger om "Kungen" står min rosaröda bondpion, heeeelt sjukt underbar i år.
Fast tung som en Samoisk drottning i sitt blomflor.
Lite längre ut i framkant, lutar sig den här vallmon fram.
Den, som jag aldrig kan bli av med... som är köpt som vit - men blev såhär istället. Efter många års grävande har jag gett upp och den får numera istället nyans-sällskap av spansknävan som tar upp den märkliga laxrosa färgen och skapar ett färg-sammanhang åt den tillsammans med den mörklila kungsnävans svartlila nerver i blomman .
Framför bondpionen kommer strax nävan Rozanne att börja sin nästan plågsamt långa blomning..;-) i blålila. Det är en stor och yvig näva som i år blivit nästan meterbred av allt regnande...
Längst till höger (i en kruka) mina skobandssolrosor -Helianthus salcifolius, de blir nog två meter höga i år, världens vackraste gracila och gräslika siluetter (hinner INTE blomma här i Sverige, tackolov...)
Håhå-jaja... alla dessa blommor,
man har det inte lätt..:-)
♥