Häromdagen när jag visade bilden på röda vallmo på vår sommarö, så tänkte jag på hur våra barndomsminnen alltid följer med oss och att dessa minnen liksom definierar bilden av "sommar" för oss.
Detta är något jag funderar på när jag ska gestalta andras trädgårdar, varifrån sommarminnena kommer... från havet, landet, staden, resorna?...
Även om många sommarminnesbilder är gemensamma tack vare vårt gemensamma kulturarv, så skiljer en hel del oss åt förstås. I mitt minne finns mycket från min farfar/farmors bondgård....
... bondgårdens rangliga byggnader, kor, lamm, höns grisar, olika spännande dofter och ljud därifrån. Samt ängsblommor att plockas till yttepyttesmå buketter! Jag minns hur otroligt lycklig jag kände mig när jag hittade vanliga prästkragar, små blåklockor och åkervädd på samma gång, för jag tyckte de var sååå fina ihop...
Lyckan var gjord om det fanns så gott om dem att jag kunde plocka en bukett.... Jag måste ha lärt mig tidigt att inte skatta naturens gåvor för hårt, för det sitter djupt i mig fortfarande... Att man skall vara försiktig och tänka på andra (som vill ha kvar blommor på ängen.)
Doften av luktärter är ett annat starkt sommarminne, men inte lika tidigt. Om jag blundar nu så känner jag nog doften.... Du med kanske?
Jag önskar er alla en härlig vecka! kram H.
The image of summer
The other day when I showed you red poppies from our summer island, I pondered a bit on the early memories we all have, that defines what we put in the word "Summer"
Summer for me is the animals and the sounds of a farm, delicate wild meadow flowers for the tiniest bouquet. The scent of sweet peas ... If I close my eyes, I think I can smell the fragrance... you too maybe? I wish you a wonderful week!
