Bränd furu - igen

Hittade fler bilder med små hus i bränd furu av samme arkitekt som jag visat tidigare här. Det är något

helt galet lockande och lekfullt över hus på ben, som jag verkligen går igång på... 

Och bränd furu - hur trendigt som helst! 

Efter förra inlägget fick jag frågan om hur man gör bränd furu...

Svaret borde väl bli - med stoor försiktighet:-)

Det sägs att bränd furu kan stå emot röta och insektsagrepp ungefär 80-100 år, så det är ju en utmärkt gammal metod att bevara trä på. Och svart är ju hur snyggt som helst mot grönskan!

Det gäller att inte bränna för mycket, men heller inte för lite för att det ska göra någon nytta, en tricksig balansgång alltså. När man googlar får man inte mycket hjälp heller inte, men snart nog kommer det nog kvällskurser i detta ska ni se... Kom ihåg var ni läste det först;-)

Ha det gott!

Och lek nu inte med tändstickor, utan en spann vatten bredvid;-)

Tillägg: Mariana, med bloggen MS Design tipsade om att man kan använda en gasolbrännare och föra den över brädorna för fint resultat. TACK MARIANA!

PS Foton Edmund Sumner

Charred timber..
I found some new pics of houses made of charred timber, which I showed you in an earlier post. After last post I got a question of how to make charred timber. And the answer is - with great caution:-) Not too much, but not too liitle either, since the preservationmethod needs to go a few millimetres into the wood. And googling doesn't give many answers either... but soon enough I'm sure their will be night shool for this...
Have fun! And don't play with matches without a bucket of water;-)
PS Photo credit Edmund Sumner.

Att njuta av stunden:-)

Nu blev det ju inte så mycket vilande i helgen ändå...

Men jag passade i varje fall på att titta genom kameran och

njuta lite av min trädgård "just här och nu"...

..mmm... undrar om den behöver målas om i år - nä, det är faktiskt finare med patina:-)

Sötare perenn får man leta efter...

Ibland tror jag att det inte finns något fint att se i trädgården, men jag har lärt mig att det

alltid finns något vackert i något hörn:-)

Och speciellt synligt blir det genom kameralinsen.

Trädkojan - alltid lika rar....

Sista tulpanen...

Gången upp mot entrén - alltid sval och skön...

Nävor är  underbara växter. Så vänliga och kuddiga i växtsättet. Älskar såna växter!

Speciellt förtjust är jag i alla de lila hybridsorterna.

Här är det dock det vilda midsommarblomstret - geranium sylvaticum, som blommar i skuggan av träden, vid mina strutbräken - matteucchia struthiopteris. Blommorna är fina, bladen är underbart grafiska och det är en tålig o frisk rabattkompis. Vad kan man mer önska av en perenn? Och...

...är inte den blålila färgen

helt underbar mot det skira gröna:-)

To enjoy the moment:-)

I didn't get to much rest during the weekend. But I looked at my garden through the camera lens, which is always a pleasure:-) There is always, always something to enjoy in a garden!

Geraniums are wonderful plants. I am especially fond of the blue/lavender varieties. Here is the common wild geranium sylvaticum with my ostrich ferns. Isn't that lavenderblue colour just wonderful towards the sheer green:-) 

Trädkojan - favoritstället....

.... just nu i gullvivornas tid....:-)

 

Jess!

Så här ser det ut just nu.

Vilt och Vackert:-)

Our treehouse. My favourite place right now as the primroses are blooming....

Oh yes, this is it! Wild and Beautiful:-)

Lekstuga eller trädkoja...

... Ja, det är ju den ständiga frågan...:-)
I varje fall för mig som fortfarande tror att jag är sju emellanåt...
Planerandet av lekområdet fortsätter idag... and I love it!



Jag minns precis hur underbart det var att det fanns lite koja-material bakom hönshuset hos min farmor o farfar. Det var rena paradiset att växa upp på landet där man inte slängde allt som är bra att ha... Ni vet, diverse brädstumpar, plåtbitar, rör, mm. Där kunde man enkelt bygga en koja om man var en normalhändig unge. Så som alla ungar är...
Jag tror att lekstugorna/kojorna i detta inlägg kommit till hos dom som kommer ihåg sina egna, men  har glömt hur roligt själva byggandet var. Den där känslan av stolthet att kunna fixa väggar, tak o dörr. Alldeles själv.
Nedanstående koja är byggd av en snickare i slänten på en ganska svårtillgänglig del av tomten. Här såg man tidigare inga barn som lekte, och det förstår jag så väl... Kojan har nu gjort slänten både lekfull och inbjudande. Ja, t o m befolkad... för visst kan man se sig själv leka där i fantasin...

Jag blir glad att se alla finsnickrade kojor! Även om jag föredrar lite mer hemmagjorda...
För det är ju inget fel i att glädja barnet i sig själv samtidigt som man glädjer sina barn eller barnbarn:-)



Treehouse or playhouse.
That is the question... Planning my clients "childern area" continues today...
I can still remember the satisfaction of constructing my own treehouses out of things that I found behind my grandparents henhouse. I felt so proud...
I think the feeling of once having had that wonderful tree- or playhouse has made these familys make those wonderful perfect houses for their cildren, but they forgot how much fun it was making them as children... 
Anyhow, it makes me happy when I think of all the joy they are giving to everyone. Children AND grownups...:-).

The Yellow Tree House

Idag skall jag rita en lekfull del till barnen i en av mina kunders trädgård, och kom då ihåg denna bildsvit...

Jag älskar ju vår egen trädkoja innerligt, så för mig ser detta inte alls ut som ett omöjligt projekt...:-)

Möjligen får jag sansa mig något när jag strax skall sätta igång och planera för den lilla lekstugan eller trädkojan eller vad det kan bli för något....
Men i ett annat liv så...:-)

PS Bilderna kommer härifrån. Du kan se en film hur kojan byggdes upp här.

The Yellow Tree House...
Today I will plan a childrens area in one of my clients gardens. And, so I remembered these photos...
I love our own treehouse, and for me this project the Yellow Tree House, doesn't seem impossible at all...
I might have to cool down a little bit when I start planning for the playhouse in this garden....
But, in another life... :-)

På bästfronten intet nytt

Idag kollar jag ut genom förstrena och funderar på var buxbomkloten tagit vägen. Allt är konturlöst i rabatterna.
Tur att man har ett par gamla äppleträd som ger lite feeling därute... och vår älskade trädkoja förstås:-)

På väg till brevlådan för att hämta tidningen... Pollaren är väl ca 70cm hög, så då vet man snödjupet på ett ungefär. Hoppas buxbomkloten snart blir meterhöga, så de överhuvudtaget syns på vintern...

Picknick-bordet under äppleträdet, här brukar jag sitta i skuggan och ta igen mig med en kopp thé i handen... men just nu så vill jag sitta i solen och svettas istället!

Lilla kompisen är alltid lika glad för att komma ut. "Hans" gångar slingrar runt trädgården som en labyrint, roligt att leka tafatt där...

Andra sidan av trädkojan, mitt arbetsrum ligger högst upp;-)

Framme vid brevlådan. Suck... var är nu tidningen...?

Allt verkar lamslaget i vintersverige, tur man har en dator som funkar så att man får veta vad som händer just nu:-)

Short English version:
Today I'm looking for my ballshaped boxes.
They are not to be seen, since snow is screening out all the contours in my garden. We are lucky to have a few old appletrees, and our beloved treehouse, for some interest this time of the year.
Going to get my mail, I pass our picnictable where I sit and rest from the hot summersun. My little happy dog, always enjoying the paths that we made for him:-)

Lekfullt blickfång

Vår trädkoja har för länge sedan tjänat klart som lekplats för barnen. Den tjänar nu ett annat syfte som vänligt och lekfullt inslag vid entrén till trädgården. Ett tag tänkte jag ta bort den för att få plats med ett välbehövligt cykelskjul(!) Tur att jag inte gjorde det...


... för då hade jag dessutom gått miste om alla vänliga kommentarer som förbipasserande glatt utropat genom åren.

Short English version:
Our treehouse is no longer a playground for our children.
But still it serves a purpose of being a kind and playful object in our garden, quite near the entrance. A couple of years ago, I almost took it down because we needed the space for a bicycle shed... but the children protested strongly and I listened to them.
And now I wouldn't dream of taking it down. It amuses so many bypassers and myself every day of the year.